Om Lisa

Lisa slog rot i en glänta uppe i skogen mellan Strömsnäsbruk och Markaryd, som du hittar om du ställer dig med ryggen mot ån vid den hundraåriga rönnen och sedan tar en tiondels kliv norrut med sjumilastövlarna. Hon började skriva berättelser vid fyra års ålder. Dessa skrev hon med spretiga bokstäver i en svart anteckningsbok med början längst ned i vänstra hörnet och uppåt. I sin barndom tillbringade Lisa åtskilliga timmar på biblioteket i Strömsnäsbruk. Det var här hon först stötte på Robinson Crusoe, Prinsessan av Mars, The Dark is Rising, allt av Maria Gripe och otaliga andra världar.

Under de långa sommarloven, när hon inte simmade i sjöarna, gick hon i skogen – ibland med sin hund Pia, men oftast ensam. Det var här berättelserna fick liv: de mosstäckta stenarna var ihopkurade troll som förvandlats till sten av solens strålar, dimman över ängarna var älvor som försökte locka henne av stigen med sin förtrollande dans, de knotiga och ihåliga träden var krokiga häxor som rev efter hennes axlar så snart hon vände ryggen åt dem.

När Lisa var tio år gammal skrev hon en dikt om sin svartvita katt som publicerades i Smålänningen. Dikten började med den medryckande strofen: ”Min katt är svart och vit, samma färg som på en fågelskit.” Framgångarna forsätte när hon vid femton års ålder vann tredje pris i en novelltävling.

Högen lästa böcker växte och det gjorde även högen med fullklottrade dagböcker i vilka hon gjorde sitt bästa att förstora sitt liv. Men böckerna hade visat att världen var så mycket större än sagoskogen hon växt upp i och hon längtade efter att få umgås med färre träd och fler människor.

Vid 19-års ålder satte hon kurs mot England där hon strandsattes på sydkusten. Hon studerade Ryska och språkvetenskap på  Sussex University och sedan översättning på Surrey University. Mellan översättningsprojekt och de tre barnen som hon fick med sin säckpipsspelande man stal hon stunder till att skriva. Ända tills hon bestämde sig för att turboladda sitt författande med hjälp av en skrivkurs på New Writing South.

Sedan dess har hon skrivit två bilderböcker på svenska, Beckmörkret och Älgpappan, samt publicerat kortare alster på engelska i litterära tidskrifter som The Dawntreader, The Dark Mountain Project, The Forgotten and The Fantastical 4, Best of British Fantasy 2018, Wild Women och Villains.

Två gånger om året återvänder Lisa fortfarande till sin barndoms skog där hon försiktigt klappar mossan på de sovande trollen och låter dimman lura henne bort från stigen.